Ibland slår bomber ner utan att folk märker det. Det måste gå tio år eller så innan man förstår att man varit med om en riktig explosion.
En sån musikhistorisk explosion inträffade när Velvet Underground släppte sin första och självbetitlade skiva i mars 1967. Både skivan och bandet förde en tämligen anonym tillvaro under de där åren när Flower Power-rörelsen började bre ut sig med sitt vackra budskap om fred och kärlek. Och det är inte så konstigt, för på sitt sätt är Velvet Underground själva antitesen mot just hippierörelsen.
Velvet Underground sjöng om den där svarta baksidan av tillvaron, om det som inte gärna fick synas i ett så kallat civiliserat samhälle. Missbrukare, transvestiter, sado-masochism, mord och död. Allt till en ljudkuliss av tjutande gitarrer, bultande trummor, ylande altfioler och vrålande orglar. De gjorde verkligen skäl för det där ordet Underground i namnet.
Det blev inte så värst många plattor till för gruppen men de som de gjorde gav resultat. De var själva embryot till den kommande punkvågen. Till och med till Grungevågen på nittiotalet.
Det brukar sägas att nästan ingen köpte den här skivan men de som gjorde det startade ett band. Det är ett rätt bra betyg.
Här är Velvet Underground med Run Run Run.
Lyssna: Velvet Underground - Run Run Run
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar